”Alla faddrar borde få uppleva detta!”

Tidigt på morgonen landar en grupp förväntansfulla faddrar i Bangalore och tar in de första intrycken av Indien – det varma klimatet och livliga gatumyllret. Snart ska de träffa sina fadderbarn för allra första gången.

Första dagen tillbringas i Bangalore där vi hinner sova ut, åka på sightseeing och lära känna varandra lite bättre.

För fyra av resenärerna är det inte första fadderresan. De träffades på Plans gruppresa till Ecuador förra året och blev goda vänner. När de fick höra att det planerades en gruppresa även till Indien passade de på att anmäla sig både som faddrar till ett indiskt barn och till resan.

– Det är ju inte så tokigt, att få träffa sitt nya fadderbarn nästan direkt! Då blir det säkert lätt att skriva sedan, tror vännerna Gunilla och Irené.

Redan nästa dag ger vi oss av norrut med nattåg till de första fältbesöken. En grupp reser till Madakasira, de andra till Deodurg. Resan är inte bara en möjlighet för faddrarna att med egna ögon se vad deras bidrag resulterat i, det är också många gånger en känslosam och en stark upplevelse för alla inblandade. De foton faddrarna har skickat under åren hänger ofta på hedersplats i fadderbarnens hem.

Ute i byarna välsignas vi med en röd prick i pannan. Kvinnorna är klädda i färgglada saris och har blommor i sina svarta flätor. Alla vill hälsa. Vi har lärt oss att i Indien hälsar man inte genom att ta i hand utan man säger ”namaste” och sätter handflatorna mot varandra framför sig. Men när vi kliver ur bilarna vill alla istället ta i hand, för så har de i sin tur lärt sig att man gör där vi kommer ifrån. Några av barnen vågar sig även på att testa de engelska ord de lärt sig i skolan. När vi fotograferar dem skiner de upp och det blir trångt framför oss då alla vill fastna i digitalkamerans bildskärm.

Denna vecka är det festival i området och vår lilla faddergrupp blir en del av festivalfirandet. Faddrarna får blomsterkransar runt halsen för att fira mötet. Det bjuds på chai, det kryddiga och söta indiska teet, kakor, frukt och mat. Det är uppenbart att de har förberett sig länge för besöket och vi känner oss väldigt välkomna. I en av byarna möts vi till och med av en orkester! Faddrarna får gå i täten på väg mot sitt fadderbarns hem, medan alla sluter upp efter dem.

Benne och Marie-Charlotte ger sitt fadderbarn Chandu en badboll som ser ut som en jordglob. Han tittar storögt på när de pekar ut Indien bland alla världens länder, sedan snurrar de runt jordgloben och visar var Sverige ligger. Chandu och hans lillebror är dagen till ära uppklädda i nya tröjor, en i blått och en i gult.

– Precis som svenska flaggan, utbrister Benne samtidigt som han ger sitt fadderbarn ännu en kram. Det är en fantastisk upplevelse att träffas på riktigt, förklarar han, efter alla år av foton och brev är det nästan overkligt att vi nu är här!

Efter besöket får faddrarna träffa ett kvinnoforum där medlemmarna berättar om hur de med stöd från Plan skapat en minibank för att kunna hjälpa varandra med mindre lån och sparande.

Tidigt nästa morgon lämnar vi Madakasira för att ta tåget ner till Mysor. Förutom att Pauline och hennes mamma Rose-Marie träffar sitt fadderbarn Kiran, hinner vi även besöka en av Plans barnklubbar, där barnen hälsar oss välkomna och ger oss varsin vacker röd ros. Syftet med barnklubben är bland annat att ge barnen utbildning i hur de själva kan påverka och förbättra sin livssituation och att öka deltagandet bland barn och ungdomar i de projekt som Plan startar i deras byar. Efter att vi presenterat oss berättar barnen via en tolk om sig själva och deras aktiviteter i barnklubben.

– Vi stöttar varandra och pratar om olika problem, till exempel om något barn inte kommer till skolan tar vi tillsammans reda på varför och försöker göra någonting åt det, säger en av flickorna.

Efter några intensiva dagar ute i fält återförenas till slut hela gruppen för att flyga söderut till delstaten Kerala. Alla är nyfikna på varandras fadderbesök och det blir en del livliga samtal där man delar med sig av sina upplevelser.

Vi kliver på husbåtar som ska ta oss genom Backwaters vattensystem av floder, små kanaler och sjöar. Det gröna bördiga landskapet är en skarp kontrast till de karga landskap vi upplevt under fältbesöken. Båtarna smyger fram över blankt vatten och den varma luften fylls av den parfymerande, söta doften från jasminblommor. Vi vinkar till barnen som leker i vattnet och kvinnorna som tvättar kläder på platta stenar utanför sina hus. Vår styrman berättar att det är torrperiod nu, men under sommarmånaderna drar monsunregnet in och hela området svämmas över.

Efter en natt på husbåtarna kliver vi i land och tar oss med buss längs med slingrande väger på 1 500 meters höjd. I Kardemummabergen finns inte bara kardemummaodlingar, utan även vidsträckta teplantage som sveper över de gröna sluttningarna längre upp i bergen. Vi får även möjlighet att besöka en tefabrik och lära oss hur de gröna bladen förvandlas till olika tesorter. På kvällen når vi fram till hotellet som bjuder på en hisnande vacker utsikt över bergstopparna.

Efter två innehållsrika och spännande veckor är det till slut dags att lämna detta färgstarka land, med sin brokiga kultur, vackra landskap och vänliga människor.

– Alla faddrar borde få uppleva detta! menar Helen och säger att det var lika roligt att vara med på de andras fadderbesök. Och nu vet jag en hel del mer om arbetssätt, planering och hjälp till självhjälp. Hela resan var en av de mest minnesrika och fantastiska jag varit med om!