En resa som sent kommer att glömmas

Efter två fantastiska veckor i Kenya med djur, kultur, sol och bad återstod det mest spännande av allt – mötet med vårt fadderbarn Amani.

Tidigt på besöksdagen möts jag och min man av två pigga, leende män som jobbar för Plan i Kenya. Att vi skulle behöva ta oss någonstans själva var inte att tänka på utan de hämta glatt upp oss vid vårt hotell på Mombasakusten.

Resan till det område där Amani bor, tar drygt en timma på vägar som i Sverige skulle orsaka långa protestlistor. Efter våra två veckor i Kenya kan vi konstatera att vägarna är ofantligt dåliga! Det mest fascinerande är att ingen klagar. Plan hade dock en jeep som tog oss dit vi skulle.

Första stoppet är vid Plans programkontor. Här får vi en rundvisning och hälsar på några av fältarbetarna som bland annat tar hand om alla brev till och från fadderbarnen.
Två kvinnor från Plan följer med oss under hela besöket.

Längs vägen stannar vi till vid en skola som Plan precis har totalrenoverat. Massor av nyfikna, tisslande och fnissande barn möter oss när vi kommer. Här finns numera både vatten och avlopp, vilket är få förunnat i dessa trakter. Det känns fantastiskt att se att bidragen verkligen kommer fram.

Vi åker vidare mot Amanis skola. På skolan går över 500 elever och här jobbar 11 lärare. Plan har börjat renovera även denna skola. En stor vattenreservoar har byggts som försörjer stora delar av området med färskt, friskt vatten.

Pulsen stiger. Jag vet att han är i skolan just nu. Hur kommer mötet att vara? Kommer vi känna igen honom? Tillslut får vi träffa lilla blyga Amani. Det klart att han blir blyg! Hela skolan står ju och stirrar på honom och ”de vita besökarna långt bort ifrån”.

Amani och hans storebror åker med oss till deras hem, ett enkelt hus byggt av lera, omringat av majsodlingar och kokospalmer. När vi närmar oss huset får jag syn på volleybollen vi köpte till honom några månader tidigare. Jag kan inte riktigt hålla tillbaka tårarna... Här står vi, utanför en hydda mitt i Afrika, och där ligger bollen vi köpt i Göteborg!

Hemma hos hans familj är det full mottagning! Alla är lite spända. Amani är en lugn, blyg och samlad 10-åring, men visst ser man glädjen i ögonen när han ser sina presenter. När vi sen börjar spela volleyboll (vi hade med ett nät som ska sättas upp på skolan) släpper alla spänningar. Volleyboll är det bästa han vet och han är riktigt duktig! Så där står vi nu, mitt bland majsen och palmerna, och spelar volleyboll med Amani, hans bror, hans mamma och några äldre män. Ett minne för livet!

Vi kommer aldrig att glömma mötet hos Amani och hans familj.
Det var en fantastisk upplevelse att få sitta i deras lilla hus och bli bjuden på get som familjen slaktat dagen till ära – även om jag är vegetarian…

Det är en stor ära för oss att få lära känna Amani och vi är stolta faddrar i Plan!

Text och bild: Linda Carlsson