Burkina Faso – Afrika – Sant

Det är helt otroligt och nästan overkligt, men ändå sant. Min yngsta dotter Charlotte, 22 år, och jag, Anette, 53 år, har varit i Burkina Faso i Afrika på en fadderresa organiserad av Plan.

Resan var något av det starkaste och mest omtumlande jag varit med om. Jag vet nästan inte i dag om jag var där eller om det var en film jag sett. Jag ska försöka beskriva lite vad vi upplevde under två innehållsrika veckor tillsammans med Vera och Åsa – våra duktiga ”Plantjejer” och 16 andra svenska underbara faddrar och biståndspersoner. Det vi varit med om är sammanfattningsvis fattigdom och lyx, glädje, framtidstro och förhoppningar, natur och kultur. Kulturkrockar av största spannet.

Innan jag beskriver detta, vill jag påpeka att vi inte blev faddrar för att få resa till något annorlunda ställe på vår jord utan för att det känns bra att göra en insats för någon eller några. Charlotte och jag har nu haft förmånen att få träffa vårt fadderbarn med familj och deras by och skola genom tolkar, volontärer, lokala guider och våra ”Plantjejer”. Vi har fått se att vårt lilla bidrag gör stor nytta.

Ankomsten
Vi anlände sent en lördag och efter ett dygn mer eller mindre utan sömn dök vi i säng på Hotel Pacific i Ouagadougou. Att vi var i Burkina Faso i Afrika fattade vi knappt. Charlotte och jag delade dubbelsäng med ett lakan och kivades lite om det, men somnade ganska bra ändå. När vi vaknade och tittade ut genom hotellfönstret såg vi sopor över en hel äng och gamar som gick där och åt. Hoppsan, nu var vi i Burkina Faso!

Vår första dag bestod av en rundvandring i Ouagadougou med vår organisatör och guide Rauf. Gjorde hela halva stan i 35 graders värme under några timmar. Vi kände oss omtumlade av denna totala kulturkrock och kivades inte ett dugg om lakanet när vi skulle sova efter denna första riktiga Burkina Faso-dag.

Mötet
Charlotte och jag fick träffa ”vårt” fadderbarn Adama redan dag tre. Det var det starkaste möte jag varit med om i mitt liv. Vi välkomnades av att kvinnor dansar och flockas runt oss. Vi placeras på bänkar, där byäldsten och Adamas farfar hälsar oss välkomna. Farfar berättar att detta är den största dagen i hans liv. Efter mottagningsceremonin åkte vi till skolan för att hämta Adama. Jag fick hålla tillbaka tårarna när jag klev in i klassrummet och mötte honom och hans storebror.

Vi träffades under några timmar hemma i byn hos familjen som bjöd på mat (grynpudding, sås och kyckling). Vi pratade, skrattade och grät genom tolk, skänkte gåvor till varandra och tog foton. Adamas pappa hade en önskan inför framtiden - att vi inte skulle sluta att vara faddrar. Det starka mötet avslutades med att jag fick den finaste gåva jag kunnat få – en levande höna!

Förutom mitt och Charlottes möte, fick vi vara med om många andra möten och spännande upplevelser. Ibland åkte vi i Plan-jeepar till fadderbarn och byar och ibland i vår ”Afrikabuss” till alla möjliga och omöjliga ställen på Burkina Fasos landsbygd. Vi upplevde städer och byar och en enorm glädje mitt i allt. Vi handlade allt från vatten och bananer till trummor, vackra halsband och skulpturer. Vi fick också se krokodiler och flodhästar i deras riktiga miljö, och duscha i ett vackert vattenfall en eftermiddag.

Jag avslutar som jag började: detta var en stor upplevelse. Den är sann men kunde ha varit en film.

Många varma hälsningar,

Anette Ekfeldt
förskollärare och fadder i Plan