Guinea-Bissau

Majoriteten av landets befolkning är beroende av småskaliga jordbruk för sin försörjning. De flesta bor på landsbygden där det är brist på skolor, marknader, och hälsovård. Vägnätet är mycket begränsat och elektricitet finns endast i städerna där den också är opålitlig.

Brist på utbildade lärare
Skolorna har stor brist på utbildade lärare. Många skolor förstördes även under inbördeskriget. Vid självständigheten fanns det endast 14 akademiker i hela landet och det finns ett stort behov att satsa mer på att öka utbildningsnivån hos befolkningen.

Brist på sjukvård
En femtedel av barnen dör före fem års ålder. Den begränsade sjukvård som finns är avgiftsbelagd och nästan all sjukvård finansieras med hjälp av bistånd. Majoriteten av befolkningen saknar tillgång till medicin och många saknar tillgång till rent vatten.

Politik och historia
1974 avslutades portugisernas 500 år långa kolonisation av Guinea Bissau. Före befrielsekriget var landet självförsörjande på ris men efter självständigheten tvingades man importera stora mängder livsmedel. En period av demokratisering inleddes under 1990-talet, men politiska motsättningar och en militär revolt ledde till inbördeskrig 1998. Inbördeskriget krävde 2 500 liv och stora delar av landet lades i ruiner, vilket ledde till att nästan all ekonomisk aktivitet stannade av. I en oblodig kupp tog Henrique Rosa över presidentskapet men det politiska läget i landet förblev ändå instabilt.